Midsommar är vid sidan av julen Sveriges största helg — så central att den ofta kallas den svenskaste av högtider. Ironiskt nog är flera av dess mest älskade inslag importerade, omgjorda eller förvånansvärt unga. Här är historien bakom firandet, från solstånd till sillunch.

Varifrån kommer midsommarfirandet?

Att människor i norr firat årets ljusaste tid är belagt sedan förkristen tid — sommarsolståndet var en naturlig vändpunkt i året, knuten till växtkraft, skörd och fruktbarhet. Med kristendomen kopplades firandet till Johannes Döparens dag den 24 juni, och midsommar blev en kyrklig högtid med folkliga förtecken: i stora delar av Europa firas motsvarande högtid än i dag som Sankt Hans eller Johannesdagen, ofta med eldar. I Sverige tog blomsterprakt och stång över eldens roll som festens mittpunkt.

Varför reser vi en midsommarstång?

Midsommarstången — eller majstången, av det äldre ordet maja, att löva och smycka — tros ha kommit till Sverige med tyska influenser under medeltiden, där stångresning hörde vårfesterna till. I Sverige flyttades seden till midsommar, rimligen av det enkla skälet att grönskan här inte hunnit fram i maj. Stångens utformning med krans och tvärslå varierar mellan landskap, och kring den samlas det mest folkkära i firandet: ringdansen. Många danslekar, med Små grodorna i spetsen, etablerades som allmänt midsommargods först under 1900-talet — traditionen är alltså i ständig tillblivelse.

Vad är magiskt med midsommarnatten?

  • I folktron var midsommarnatten årets mest laddade: naturen stod på höjden av sin kraft och det övernaturliga var nära.
  • Sju eller nio sorters blommor under kudden lät den sovande drömma om sin tillkommande — men bara om blommorna plockats under tystnad.
  • Daggen ansågs särskilt kraftfull; att rulla sig i midsommardagg skulle ge hälsa, och daggen samlades till läkekonst.
  • Växter plockade på midsommarnatten troddes få extra verkan, och källvatten druckas för hälsa.
  • Midsommarkransen i håret bär arvet vidare: grönskan bars som skydd och kraft, i dag som festens vackraste accessoar.

Varför äter vi sill, färskpotatis och jordgubbar?

Midsommarmaten är i grunden säsongens skafferi upphöjt till festmeny. Sillen var basföda med lång tradition av inläggningar; färskpotatisen är försommarens första skörd och därmed en delikatess värd att fira; och jordgubbarna mognar i Sverige lagom till helgen — svenska trädgårdsjordgubbar slog igenom under 1900-talet och gjorde tårtan och skålen med grädde till självklar avslutning. Snapsen med tillhörande visor hör 1800- och 1900-talens festkultur till, och nubbevisan är i sig ett eget svenskt kulturarv.

När infaller midsommar — och varför flyttades den?

Fram till 1953 firades midsommarafton alltid den 23 juni, oavsett veckodag. Sedan dess infaller midsommarafton på fredagen mellan 19 och 25 juni — en praktisk reform som gav helgen en fast plats i veckan och landet en gemensam ledig festdag. Midsommardagen, lördagen, är helgdag, och för många markerar helgen den svenska semesterns egentliga start: landet stänger, kusterna och stugorna fylls, och för en helg flyttar Sverige ut.